Älefanter

Så lyder nästan låten som vi alla har ett kärt minne med. Jag tex satt en dag på stranden och byggde på ett slott av sand. Det var mitt på ljusa dagen men ändå så var där folktomt, inte en kotte så långt ingen kunde se. Då som på en tråd kom det ett gäng elefanter, tråden kan man säga gick rakt över mitt slott för när det jag i alla fall tror var elefanter var borta och jag hade fått bort all sand ifrån ögonen var slottet mitt alldeles veck.. Dagarna gick, och nätterna kom. Nu är jag gammal nog att stå på egna ben precis och ta steget ut i Världen, Världen vars gränser icke finns då en sfär tex inte har några ränder, hörn eller gränser. Precis som en otroligt galen person som kan göra nästan vad som helst. En sån person träffade jag en gång faktiskt, det var som att gå på safari jämt och ständigt när man var med honom. Ett safari där jag fantiserade fram bilder av det jag tidigare i livet trott var ett gäng balanserade elefanter på en strand, bilder som aldrig trytar bort ifrån ett barns näthinna men kanske en dag är det bortglömt och förgånget som snö på våren. VÅRda varandra och tänk på vad du vill fyllas av för minnen när stormen kommer!

Elefanter har snablar och betar, av elefenben. Finns elfenben någonannanstans är frågan? Finns det gruvor där man bryter det? Jag vet inte, vem vet inte du, vem vet inte jag jag vet inget idag. När jag var liten trodde jag det hette Elefantben. Peace out och glöm inte att allt kan hända i Rymden!